Åke, den uppskattade och uppmärksammade blandrashunden som förgyllt dagarna för barnen på några av Norrtäljes förskolor, har nu avslutat sin utbildning och är en fullfjädrad social tjänstehund. Han fortsätter att göra skillnad i barnens vardag men med mer regelbundenhet och som färdigutbildad.
Sedan Åke blev en del av vardagen på några av Norrtäljes förskolor, har han bidragit till ökad glädje och trygghet bland barnen, vilket Allt Om Norrtälje skrivit om tidigare. Han har nyligen avslutat sin utbildning på Svenska terapihundskolan och är nu certifierad och redo ta sig an sitt arbete som färdigutbildad.
- Åke är färdig och jobbar på förskolorna Vigelsjö gård, Blåklinten och Paletten. Han och jag är utbildade tillsammans som ett hundteam och det är nu vi kan börja jobba på riktigt, förklara Liisa Bernadt, biträdande rektor på Norrtälje västra förskoleområde. Vi har redan flera språkstärkande lekar men ser framemot att utveckla arbetet vidare utifrån varje förskolas pågående projekt och intressen, fortsätter hon.
Barnen på förskolorna i området har visat stor entusiasm för Åkes närvaro. Han har blivit en efterlängtad figur, och hans besök är höjdpunkter i barnens rutiner.
- Det jag hör och ser när jag kommer ut på förskolorna är att barnen springer fram till mig för att fråga om Åke är tillsammans med mig. ”Hur mår han?” ”Var är han nu?”, om han inte är med och ”när kommer han nästa gång för att hälsa på förskolan?”. Han är alltså efterlängtad och saknad när han inte är där, berättar Liisa.
Längtan efter Åke understryker djupet av bandet han har skapat på kort tid med barnen. Trots att Åke precis är klar med sin utbildning, har han redan varit delaktig i att underlätta svåra situationer för barnen, som vid jobbiga lämningar.
Finns det specifika exempel på hur Åke har hjälpt enskilda barn med specifika behov?
- Det är för tidigt att se effekter för det redan nu, men jag har varit delaktig i jobbiga lämningar vid några tillfällen där Åke blir en fin övergång från att behöva ta avsked från sin förälder och vara fylld av separationsångest, till att få en uppgift kring Åke som skingrar tankarna och skapar positiv energi och lugn start på förskoledagen. Forskning visar på hur närvaro av hund utsöndrar lugn- och rohormonet Oxytocin och att pulsen sänks. Men dessa saker är inget vi kan mäta på förskolan, förklarar Liisa.
Utmaningar har naturligtvis uppstått under Åkes praktikperiod, särskilt beträffande logistik och hantering av Åkes energinivåer.
– Det är en utmaning att hitta lämpliga rum att vistas i där Åke inte behöver möta för många glada människor som vill hälsa på honom på väg till rummet där den planerade aktiviteten skall ske, säger Liisa. Alla möten tar energi och koncentration från honom, då allt är arbete för honom, så det kan vara en utmaning att hushålla med hans tid, så den kommer bäst till användning till barnen i en planerad aktivitet, säger Liisa.
Vidare förklarar hon att hon är överraskad över den positivet och glädje hon mött från vårdnadshavarna som fått erfara Åke, och menar att hon trodde fler inte skulle vilja att deras barn skulle vistas kring Åke på grund av allergier eller kulturella skäl.
- Det är mycket arbete att få in alla samtycken innan barnen får träffa Åke där hundrädsla och allergier måste kartläggas, men det är det värt, berättar Liisa.
Framtiden ser ljus ut för Åke, som nu regelbundet arbetar på förskolorna Vigelsjö gård, Blåklinten och Paletten och han har gjort betydande framsteg på kort tid.
- Åke har under sin utbildning gått från att vara osäker och gnällig i nya miljöer till att veta vad som förväntas av honom och att han själv hittar metoder som fungerar, säger Bernardt. Tillexempel har han kommit på att han kan backa in i barnens famn eller knä när de sitter på golvet och ska klappa och hälsa på honom. På så sätt hamnar han nära så de får känna hans mjuka päls utan att hans tunga kommer för nära barnets ansikte. Numer gnäller han när jag kommer med arbetskorgen för att han blir glad och ivrig att han skall få följa med på arbete. Han kan slappna av i sin bur när vi mellan mötena med barnen arbetar på kontoret, vilket är en stor utveckling som visar på att han trivs och inte är stressad, fortsätter hon.
Hur ser framtiden ut nu för dig och Åke?
- Det är många barn vars föräldrar kryssat i att deras barn har hundrädsla men det är få barn som efter de träffad denna lilla hund fortfarande upplever obehag. Det är fint att han kan skapa goda minnen i kontakten med ett djur som förhoppningsvis kan bidra till att minska oro och stress i framtiden. Jag ser fram emot att arbeta mer systematiskt med de barn på förskolan som behöver extra stöd och att få se om vårt arbete ger effekt på barnen trivsel, glädje och språkutveckling i framtiden, avslutar Liisa.
